stEkonomen

Chris McCandless har precis gått ut ett top notch college med bra betyg. En start på en lyckad karriär? Nädå. 

Chris bestämmer sig istället för att donera alla sina pengar till välgörenhet, bege sig ut på vägen och hänga med hippies. Han glömde några dollar i fickan innan han åkte, men de eldar han självsäkert upp på vägen. När han har gjort det så åker han till Alaska, där han bor i en övergiven skolbuss i ett par månader. Sedan äter han fel sorts potatis och dör i sin ensamhet. Grattis.

Hela eposet går ut på att förklara varför Chris är en sån fin människa som vägrar leva ett rikt och härligt liv i världens bästa land. Jag är ledsen Chris, men:

- Du lämnade en ljus framtid för att åka ut på landet och ha pseudointellektuella diskussioner med husvagnsfamiljer.

- Du förstörde din familjs liv för att göra en glorifierad backpackerresa á la Leonardo Di Caprio i "The beach. Skillnaden var att han åkte till en cool hemlig ö och dödade en haj, medan du åkte ut i minusgrader och pratade med dig själv och läste tråkiga böcker.

- Du hade för lite game för att ligga med den enda tjejen du träffade på resan.

- Du hittade en söt gubbe som ville adoptera dig och leva lycklig i alla dagar. Istället lät du honom lära dig göra ett häftigt bälte och sen lämnade du honom att dö ensam.

- Du dog av magkramp i en skolbuss från 70-talet för att du inte kunde se skillnad på vanlig potatis och sån potatis som man dör av. Trots att du hade en bok som förklarade skillnaden mellan potatis och dödspotatis med dig.

Nominerad till två Oscars. Det vann den inte. Dock vann den Per Nyströms "Årets mest pretentiösa skitfilm"-pris. Fan vad dåligt!

Betyg: 0 övergivna skolbussar av 10 möjliga.